2008-23: Stefan Spjut: Fiskarens garn

Det här är en fascinerande bok. Större delen av tiden händer ingenting, och ändå är det så bra. Den gamle fiskaren Gösta Blombeck bor ensam på den lilla ön Stengölparen. Han lever på att fiska, som han alltid gjort. Förutom katten består hans umgänge i första hand av grannen Alvar Löt. Så har det varit i många år, och så kommer det antagligen alltid att vara.

Eller det var i alla fall vad Gösta trodde, tills Alvars sondotter Mia och hennes dotter Malva kom och bosatte sig hos honom över sommaren. Malva kommer Gösta ganska bra överens med, men Mia tycker inte om honom. Hon säger att han inte får hämta vatten hos dem längre som han alltid gjort, och hon vill inte att han ska umgås med Malva.

De träffas några gånger i alla fall. En gång har Göstas nät fastnat i botten och det slutar med att han får upp vad Malva förklarar är en snowracer. Gösta funderar över det underliga objektet och försöker läsa mer om den i ugglan där ju allt väsentligt vetande står; det sade alltid hans far. Gösta använder fortfarande sin uggla och sörjer att ett par band har råkat brinna upp så att han inte kan slå upp vad som helst.

Stefan Spjut har ett gott öra till språk. Han har fångat upp massor av ord som har med fiske, skärgård och så att göra och strött dem över boken som russin i kakan. Det är inte alla jag vet vad de betyder, men oftast brukar det framgå av sammanhanget. Nya (eller i det här fallet snarare gamla) ord är alltid trevligt. När Gösta själv pratar låter han lite som sin kära uggla, även om han själv inte använder verbens pluralformer som den.

Även i sin världsbild är Gösta i mångt och mycket kvar i ugglans värld. Han har levt hela sitt liv på den lilla ön Stengölparen och begriper sig inte på mycket som människorna på fastlandet sysslar med. Han är egentligen inte ledsen för det, men missförstånden på grund av sådant är ibland underhållande.

Berättandet sker i första hand i nutid, men det finns en del tillbakablickar till olika perioder i Göstas liv, ända bort till han var barn. Genom att visa saker i rätt ordning berättar Spjut hur saker blev som de är på ett passande sätt utan att för den sakens skull krångla till det.

Det här är en stark historia om skuld och hämnd där de stora effekterna når oss med små medel. Direkt dramatik är det ont om men mot slutet av boken blir tempot högre, möjligen för högt. Det är dock en petitess. Det här är en bok man borde ligga på rygg i en gammal eka och läsa i lugn och ro, men den funkade bra att lyssna på på väg till jobbet också.

Stefan Spjut: Fiskarens garn
Bonnier Audio, 2008
Uppläsning: Reine Brynolfsson
7 CD
ISBN: 9179536786
ISBN13: 9789179536787

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, stefan spjut, fiskarens garn
Technorati tags: böcker, läsning, stefan spjut, fiskarens garn